<3 ljudböcker

Jag är helt fast i sträcklyssnande av ljudböcker. Först alla om Ruth Galloway som finns tillgängliga på ljudbok (den senaste står jag nu i kö för på biblioteket).

Och nu har jag tagit vid där jag slutade med Det stora århundradet, Guillous romansvit (visst heter det så?) och det är fantastiskt! Romaner är det i särklass bästa sättet för mig att ta till mig historia och historiska romaner är nog en genre jag sakta börjar inse att jag tycker mycket om.

Jag har precis avslutat Att inte vilja se och påbörjat Blå stjärnan. Det ska bli spännande att få följa Johanne som verkar vara huvudperson i denna!

Annonser

Upprepningar till förbannelse

Jag har nu börjat lyssna på bok två om Ruth, Janusstenen och jag tar varje tillfälle jag kan att lyssna vidare. Det fungerar bra att göra parallellt med gallring i vissa partier, när jag inte behöver läsa baksidestexten för att avgöra om boken är värd att behålla. Jag åt lunch på Hamncaféet och då passade jag också på att lyssna och nyss när jag var ute och köpte två bananer, då jag jobbar kväll och hade glömt planera för det.

Historien, miljön och Ruth tycker jag om. Och relationerna till viss del. Men saker överförklaras hela hela tiden och jag blir smått tokig på det. Det är nästan så att jag börjar fundera på om jag tycker om det. Att bli tokig och småirriterad på berättarrösten. Att få lust upprört säga ”ja, ja jag fattar, kom till sak!” gång på gång. Det verkar inte handla om översättningen heller och upplevelsen av språket tycks vara olika. Från och med bok 3 är det en ny översättare, jag sätter ändå ett visst hopp till det.

Jag längtar efter hösten

De dagar då solen skiner och värmer känner jag mig nästan lite irriterad. Jag har saknat det en hel del i sommar och jag har inte ens badat en endaste gång, eller jo en gång i poolen i Göta älv, vid Frihamnen. Det var lite av en besvikelse på grund av alla regler, det hade varit roligare om det var mer likt vanligt utomhusbad. Jag hade uppskattat det mer. Frånvaro av duscha innan dopp-tvång och ingen mat-regler.

Men nu längtar jag efter hög klar luft, dimma över nämnda älv (jag vet inte om det brukar vara dimma där, men jag kan tänka mig att det skulle vara vackert). Att få elda i kakelugnen (vilket inkluderar att lära mig hur). Krypa upp i ett soffhörn och läsa, gå långa promenader. Även disiga gråa dagar längtar jag efter. Och regn.

Som för att få tag i lite av det har jag nu börjat lyssna på Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway. Jag har tidigare läst två, eller tre (?) av de böckerna och fick lust att börja från början för att få en tydligare röd tråd. När jag började lyssna ville jag först nästan stänga av. Det är inte så bra till att börja med, det känns styltigt. Ruths viktnojja känns, förutom störig, påklistrad. Jag stör mig återigen på när folks karaktär beskrivs genom hur de ser ut. När det gäller valda attiraljer av typen kläder, smink, frisyr etc så känns det relevant, men när själva kroppstypen får ingå i karaktärsbeskrivningen så blir jag less.

Hursomhelst så tar det sig. Nu vill jag lyssna vidare. Jag tror att Griffiths tycker mer om att skriva när berättelsen börjar komma igång och mest pliktskyldigt försökt sig på att göra en introduktion i början, som alltså blir haltande. Förutom det så förklaras saker övertydligt. Kopplingar som hade vunnit på att vara underförstådda skrivs ut. Och jag undrar om den vore bättre att läsa på engelska?

Men det tar sig. Tror jag. Eller så dras jag in i berättelsen så pass mycket att jag slutar bry mig och det fungerar ju det med i så fall.

Jag minns inte hur det går. Som vanligt när det gäller omläsning av deckare. Praktiskt.

Men mitt fokus är mer hos Ruth och de vindpinade marsklandet (nytt ord jag lärt mig för övrigt). Katterna och ensamheten. Det vore inte fel att kunna ha en, eller två, katter ändå. Jag får bli vän med gårdskatten.

Jag har fått mitt ösregn

Det var en dag med sol och jag mådde inte bra. Kunde inte komma på vad det var som tyngde mig och jag tycker att det är värre, än när det finns något tydligt som är orsaken. Och då ska inte solen skina och barn ska inte leka glatt utanför. Jag lyssnade på Störst av allt och den var bra, obehaglig och bra. Men solen skavde och hjärnan irrade utan att hitta fäste någonstans i pauserna.

Dagen därpå kom ösregnet och jag lyssnade på De dödas röster på P3 Serie , satt i min säng, åt lantchips och lagade mina jeans för hand. Det var helt rätt. Det hade gott kunnat få regna ännu mer. Jag kom iväg på en promenad i t-shirt, sandaler och paraply. När jag gick genom Slottskogen kom det mera regn och jag insåg hur fin den parken kan vara när den är prunkande grön och regnet vräker ner.

Sedan har jag fortsatt med att lyssna på Hungerspelen, jag läste drygt halva första boken när jag bodde i Kristianstad, men kom av någon anledning av mig och det tog emot lite att lyssna på en massa ord som jag mindes nästan exakt. Men det var ändå precis lagom mycket eskapism. Jag har blivit glad varje gång det regnar. Igår kom även åskan en stund.

En ensam helg

image

Jag har nog inte riktigt insett hur stort behov jag hade av en oplanerad helg. Jag har iofs tänkt ägna mig åt att lyssna på bok och ta mig an mitt hem, men det finns ingen annan att förhålla sig till och inga tider att passa. Ingenting som styckar upp tiden.

Det hade passat med ösregn till detta, men solen skiner. Barnen leker på gården och pratar om sin gammelfarfar medan de släpar sig fram på sin lilla plastbil över kullerstenen. Det har sin charm.

Lästid

Det blir inget läst nu igen. Jag tänkte testa att åtgärda det genom att Storytel. Lyssna på böcker har jag betydligt mer tid till. Till och från jobbet 2 h/dag och medans jag lagar mat. Jag vet även av erfarenhet att jag får mer fixat i hemmet när jag lyssnar på böcker. Det blir trevligt att gå och småplocka, fixa, ändra, städa, packa upp. Och promenader, det blir fler promenader. Jag har inte tidigare testat Storytel så jag vet inte hur bra det fungerar tekniskt, men jag har inte hört några klagomål. Egentligen önskar jag att Elibs ljudbokspelare fungerade lite bättre, men dels kraschar den stup i kvarten och dels går det inte att få offline-tillgång till böckerna. Jag önskar verkligen bättring där.

Det blir ingen hustru för mig

Efter som Hustrun var den bok jag hade i ryggsäcken så tog jag med mig den på lunchrasten vilken jag hade för mig själv. Jag gav den 14 sidor innan jag gav upp. Det var något med sättet hon skriver på som inte gick hem hos mig. En del var att människors karaktär till stor del verkar gestaltas genom beskrivning av deras kroppar. Det och ett distanserat berättande och en jagberättare som på något sätt lyckas veta detaljer om händelser hon inte varit med om.

Och tröttsamt fokus på folks kön inklusive trista idéer om vad det gör med dynamiken och möjligheten att identifiera sig. 14 sidor. Jag funderade på att ge det mer tid, men vet inte varför tonen skulle ändras. Kanske gör den det, vem vet.

En bok borta från högen √

Det ska gå!

Nu är jag tillbaka på sociala medier och det har sina fördelar och nackdelar. Jag är glad att vara tillbaka. Jag uppskattar kontakten. Särskilt med alla bekantingar, de som jag inte har kontakt med på annat vis. De som jag tycker mig känna då jag i flera år följt dem i med och motgångar. De bekantingar som berättar en hel del om sitt liv på sociala medier. Det blir som en bra roman, eller en trevlig tv-serie i text- och bildform.

Samtidigt så får jag mindre tid och fokus till läsning och det känns inte bra. Jag vill få till något sätt att prioritera läsning parallellt. Problemet härrör nog i att det finns en lite högre tröskel/startsträcka inför att läsa, i synnerhet om jag inte redan är inne i en bok. Är jag inne i en och den har väckt sug så är det inga problem, då tar jag mig tid, men när det inte är så. Som nu.

Jag har inte haft tid, tagit mig tid, att läsa i Fågelburen några längre stunder utan det har mest blivit fragmentariskt och har därför, tror jag, inte lett till att jag längtar dit, till den världen. Det kan också vara att jag föll för att kasta mig över en annan bok av Lisa Jewell efter att jag läst Flickorna i Parken fast att jag kanske snarare behövde läsa något annat. Och ta mig an det senare. Då och då. Att läsa hennes tidigare böcker alltså.

Jag har även börjat lite på Hustrun av Meg Wolitzer efter att ha läst en bra recension av Johanna Lindbäck, men försökte läsa i en miljö där jag hela tiden blev störd av det andra sa och av att jag hade solen i ögonen.

Den hela tiden växande högen av böcker, som egentligen är en rad av böcker uppställda i på en hylla dedikerad till låneböcker, blockerar mig lite också. Jag tror att jag behöver ha ett max på 5 lånade böcker åt gången så att jag inte låser mig av insikten att jag inte kommer hinna. Resten får stå på listan istället.

Bra idé?
Ja!

Realistisk idé?
nja…

Tillägg: när jag nu skrollar igenom bloggen inser jag att jag även påbörjat Not That Kind of Girl av Lena Dunham