Efter som Hustrun var den bok jag hade i ryggsäcken så tog jag med mig den på lunchrasten vilken jag hade för mig själv. Jag gav den 14 sidor innan jag gav upp. Det var något med sättet hon skriver på som inte gick hem hos mig. En del var att människors karaktär till stor del verkar gestaltas genom beskrivning av deras kroppar. Det och ett distanserat berättande och en jagberättare som på något sätt lyckas veta detaljer om händelser hon inte varit med om.
Och tröttsamt fokus på folks kön inklusive trista idéer om vad det gör med dynamiken och möjligheten att identifiera sig. 14 sidor. Jag funderade på att ge det mer tid, men vet inte varför tonen skulle ändras. Kanske gör den det, vem vet.
En bok borta från högen √
Oordnad 