Araben

image

Det går lite långsamt med den här, men den är tillräckligt bra och intressant för att jag verkligen ska vilja fortsätta så jag envisas. Denna ska nu läsas ut innan någon annan får ta vid. (förutom eventuellt facklitteratur på arbetstid).

Annonser

Läsande, att inspirera till det

image

Nu läser jag denna och funderar på hur jag gör när jag jobbar, som bibliotekarie. Jag ordnade en skyltning som jag kallade semesterskyltning där halva bestod av deckare och halva feelgood, för det tyckte jag kändes bra. Och de lånas rätt mycket böcker därifrån.

Men jag håller med bokförfattaren om att det inte är helt lätt alla gånger att veta vad en ska gå på. Vare sig när det gäller skyltning, eller bokrekommendationer. Vid det senare fallet gäller det att göra en snabb avvägning mellan hur mycket frågor om personens smak det går att fråga om, hur mycket jag ska utgå ifrån mina fördomar och var min personliga smak kommer in i bilden.

Intressant fråga. Bokförmedling. Professionellt förhållningssätt. Entusiasm. Personligt.

Jag är rätt personlig av mig och tycker om att försöka klura ut vad som kan tänkas passa. Just den personen som jag har framför mig. Det bästa är när folk kommer tillbaka och säger något om som läsupplevelse, bra eller dåligt är sekundärt. Att få återkoppling är guld.

Och så var det det där med att få lästid. Läsa skönlitteratur på arbetstid.

Konsten att dö

Jag har precis läst ut Konsten att dö av Inger Edelfeldt och det var en bok som fick mig att tänka och känna, vilket är bra. Samtidigt hade jag föredragit om allt inte skrevs ut så tydligt. Mer hade kunnat få gestaltas. I mötet med andra och antytt i dialoger. Det är intressant det där, hur olika författare väljer att göra.

Det ska bli intressant att se om det här blir en bok som stannar kvar, jag har en känsla av det. Och jag funderar på mitt liv.

Kerstin Thorvall Book Club

thorvallJag har börjat på en ny bok som alltså heter Kerstin Thorvall Book Club eller det mest förbjudna 2.0 och jag är inte säker på att jag kommer orka läsa vidare. Det är ett gäng med kvinnor som är ca 15 år äldre än mig som skriver om hur det är att vara i medelåldern. I Thorvalls anda är det tänkt, ärligt och öppet och jag tyckte att det verkade intressant.

Problemet är att de som deltar tycks ha så lika erfarenheter. Och det är erfarenheter jag sett skildras oändligt många gånger. Det skiljer sig kanske för dem, i detaljerna, men när jag läser det så känner jag mig så otroligt mycket som en outsider och jag har redan min beskärda del av den känslan. Den behöver inte matas.

Grejen är att alla är föräldrar, med barn som kommer flytta hemifrån, har flyttat hemifrån, eller är tonåringar. Och jag kan inte relatera. Jag har läst om det förut, jag har sett det skildras och jag har haft otaliga kollegor som fördjupar sig i det livet. Själv har jag  inga barn och jag har inget intresse av att bubbla in mig med en annan vuxen person.

Det hade ju varit intressant med ett par personer med andra erfarenheter också.

Jag saknar generellt skildringar av personer i min ålder (runt 35 år) som inte har barn och där det inte är (så) relevant. Där det bara är ett annat liv som skildras. Gärna flera olika andra liv. Tipsa mig gärna om de böckerna om de finns.  Filmer och tv-serier går också bra.

 

Två böcker

Jag har läst Hur jag lärde mig att älska mina värsta känslor och Sanning med modifikation. Den förra en personlig betraktelse om att ha känslor som övermannar en och hur en kan hantera dem. Den senare en deckare om allt och lite till.

Känsloboken var bra, den påminde mig om tankegångar jag haft tidigare och det var skönt att läsa om någon annan som ibland drabbas av starka känslor som känns som att vara besatt, plötsligt. Ingers nivå är till och med värre än det jag varit med om och jag blir imponerad över att hon vågar berätta om det. Imponerad och tacksam. Det är skönt att vara lite mindre ensam.

Det bekanta, när det gäller hanterandet av de där känslorna, var att landa i dem. Känna känslorna. Våga möta dem. Och att öva på att inte gå in så mycket i analys. Vara i känslorna, inte nödvändigtvis agera på dem.

Det finns endel som känns krystat också, som jag distanserar mig mot, men på det stora hela en läsvärd bok som jag behövde läsa nu.

Sanning med modifikation var på sätt och vis lite för spretig, men samtidigt bra. Har alldeles precis läst ut den och den sista meningen fick mig att börja gråta, inte för meningen i sig, men för det som göms bakom, som kom fram bara någon sida tidigare och som jag inte kan nämna för det skulle vara en spoiler. Jag blev förvånad över att jag kände så starkt kring det och att min helhetsbild av boken höjdes flera snäpp direkt.

image

Lästakt

Jag läser ganska långsamt och jag tycker om att läsa ganska långsamt. I sig. Problemet är att tempot som jag hör om böcker, ser böcker, får lust till böcker, är mycket högre än tempot som jag läser i. Det är en ekvation jag ännu inte har en lösning på och den får mig att inte klara av att läsa alls ibland. För att det blir så svårt att välja. Och då och då vill jag läsa alla böcker i en serie, deckare till exempel, som har delvis återkommande personer i sig, jag tycker om att läsa dem i ordning eftersom jag oftast uppskattar det vardagliga stråket i dem. Lära känna karaktärer. Det blir lite konstigt om en läser i fel ordning då.

Så när jag blir lite sugen på en deckare som är nummer fem i ordningen så blir det lite kortslutning inför tanken att läsa alla de där fem, parallellt med att jag redan har 20 andra böcker som jag gärna vill läsa.

Och jag vill inte börja läsa snabbare, jag tycker om att läsa noga.

Är det tiden jag lägger på läsning som måste öka markant då?