Upprepningar till förbannelse

Jag har nu börjat lyssna på bok två om Ruth, Janusstenen och jag tar varje tillfälle jag kan att lyssna vidare. Det fungerar bra att göra parallellt med gallring i vissa partier, när jag inte behöver läsa baksidestexten för att avgöra om boken är värd att behålla. Jag åt lunch på Hamncaféet och då passade jag också på att lyssna och nyss när jag var ute och köpte två bananer, då jag jobbar kväll och hade glömt planera för det.

Historien, miljön och Ruth tycker jag om. Och relationerna till viss del. Men saker överförklaras hela hela tiden och jag blir smått tokig på det. Det är nästan så att jag börjar fundera på om jag tycker om det. Att bli tokig och småirriterad på berättarrösten. Att få lust upprört säga ”ja, ja jag fattar, kom till sak!” gång på gång. Det verkar inte handla om översättningen heller och upplevelsen av språket tycks vara olika. Från och med bok 3 är det en ny översättare, jag sätter ändå ett visst hopp till det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s