En ensam helg

image

Jag har nog inte riktigt insett hur stort behov jag hade av en oplanerad helg. Jag har iofs tänkt ägna mig åt att lyssna på bok och ta mig an mitt hem, men det finns ingen annan att förhålla sig till och inga tider att passa. Ingenting som styckar upp tiden.

Det hade passat med ösregn till detta, men solen skiner. Barnen leker på gården och pratar om sin gammelfarfar medan de släpar sig fram på sin lilla plastbil över kullerstenen. Det har sin charm.

Lästid

Det blir inget läst nu igen. Jag tänkte testa att åtgärda det genom att Storytel. Lyssna på böcker har jag betydligt mer tid till. Till och från jobbet 2 h/dag och medans jag lagar mat. Jag vet även av erfarenhet att jag får mer fixat i hemmet när jag lyssnar på böcker. Det blir trevligt att gå och småplocka, fixa, ändra, städa, packa upp. Och promenader, det blir fler promenader. Jag har inte tidigare testat Storytel så jag vet inte hur bra det fungerar tekniskt, men jag har inte hört några klagomål. Egentligen önskar jag att Elibs ljudbokspelare fungerade lite bättre, men dels kraschar den stup i kvarten och dels går det inte att få offline-tillgång till böckerna. Jag önskar verkligen bättring där.

Det blir ingen hustru för mig

Efter som Hustrun var den bok jag hade i ryggsäcken så tog jag med mig den på lunchrasten vilken jag hade för mig själv. Jag gav den 14 sidor innan jag gav upp. Det var något med sättet hon skriver på som inte gick hem hos mig. En del var att människors karaktär till stor del verkar gestaltas genom beskrivning av deras kroppar. Det och ett distanserat berättande och en jagberättare som på något sätt lyckas veta detaljer om händelser hon inte varit med om.

Och tröttsamt fokus på folks kön inklusive trista idéer om vad det gör med dynamiken och möjligheten att identifiera sig. 14 sidor. Jag funderade på att ge det mer tid, men vet inte varför tonen skulle ändras. Kanske gör den det, vem vet.

En bok borta från högen √

Det ska gå!

Nu är jag tillbaka på sociala medier och det har sina fördelar och nackdelar. Jag är glad att vara tillbaka. Jag uppskattar kontakten. Särskilt med alla bekantingar, de som jag inte har kontakt med på annat vis. De som jag tycker mig känna då jag i flera år följt dem i med och motgångar. De bekantingar som berättar en hel del om sitt liv på sociala medier. Det blir som en bra roman, eller en trevlig tv-serie i text- och bildform.

Samtidigt så får jag mindre tid och fokus till läsning och det känns inte bra. Jag vill få till något sätt att prioritera läsning parallellt. Problemet härrör nog i att det finns en lite högre tröskel/startsträcka inför att läsa, i synnerhet om jag inte redan är inne i en bok. Är jag inne i en och den har väckt sug så är det inga problem, då tar jag mig tid, men när det inte är så. Som nu.

Jag har inte haft tid, tagit mig tid, att läsa i Fågelburen några längre stunder utan det har mest blivit fragmentariskt och har därför, tror jag, inte lett till att jag längtar dit, till den världen. Det kan också vara att jag föll för att kasta mig över en annan bok av Lisa Jewell efter att jag läst Flickorna i Parken fast att jag kanske snarare behövde läsa något annat. Och ta mig an det senare. Då och då. Att läsa hennes tidigare böcker alltså.

Jag har även börjat lite på Hustrun av Meg Wolitzer efter att ha läst en bra recension av Johanna Lindbäck, men försökte läsa i en miljö där jag hela tiden blev störd av det andra sa och av att jag hade solen i ögonen.

Den hela tiden växande högen av böcker, som egentligen är en rad av böcker uppställda i på en hylla dedikerad till låneböcker, blockerar mig lite också. Jag tror att jag behöver ha ett max på 5 lånade böcker åt gången så att jag inte låser mig av insikten att jag inte kommer hinna. Resten får stå på listan istället.

Bra idé?
Ja!

Realistisk idé?
nja…

Tillägg: när jag nu skrollar igenom bloggen inser jag att jag även påbörjat Not That Kind of Girl av Lena Dunham

Listor

Efter kommentar av Arild på föregående inlägg så blev jag inspirerad att kolla över mina listor över böcker jag vill läsa, böcker jag har hemma, böcker jag har läst, böcker jag har gett upp om och böcker jag inte har gett upp om och vill spara till framtiden. Det känns både bra och dåligt med dessa listor, jag gillar strukturen och överblicken och samtidigt blir jag stressad av att högen av böcker jag vill läsa både fysiskt och mentalt växer i så mycket högre takt än tempot jag läser dem på.

Jag tänker att det bästa sättet att hantera det på är att då och då titta igenom listan över vill läsa-böcker och ta bort de som inte längre känns intressanta. För vissa känns verkligen bara intressanta då jag hör om dem och ganska snart minns jag inte ens varför jag tyckte att de verkade intressanta.

Stoppkloss

Jag hade ju tänkt att jag inte skulle envisas med böcker om de inte gav mig självklart läsflöde just nu, det har jag frångått i och med Araben som jag så gärna vill läsa ut. Det är nog dags att inse att den fungerar som stoppkloss just nu. Jag är intresserad av den och tycker att den är bra, men den ger inget sug. Det är inte så att jag inte kan låta bli att plocka upp den för att läsa vidare, tvärtom finns det ett visst motstånd. Så nu tar jag risken och lägger den åt sidan, det vill säga lämnar tillbaka den, och hoppas på att jag kommer plocka upp den och läsa vidare vid något senare tillfälle. När läsflowet är mindre skört kanske? När jag har semester, eller av någon annan anledning har gott om tid.