Två böcker

Jag har läst Hur jag lärde mig att älska mina värsta känslor och Sanning med modifikation. Den förra en personlig betraktelse om att ha känslor som övermannar en och hur en kan hantera dem. Den senare en deckare om allt och lite till.

Känsloboken var bra, den påminde mig om tankegångar jag haft tidigare och det var skönt att läsa om någon annan som ibland drabbas av starka känslor som känns som att vara besatt, plötsligt. Ingers nivå är till och med värre än det jag varit med om och jag blir imponerad över att hon vågar berätta om det. Imponerad och tacksam. Det är skönt att vara lite mindre ensam.

Det bekanta, när det gäller hanterandet av de där känslorna, var att landa i dem. Känna känslorna. Våga möta dem. Och att öva på att inte gå in så mycket i analys. Vara i känslorna, inte nödvändigtvis agera på dem.

Det finns endel som känns krystat också, som jag distanserar mig mot, men på det stora hela en läsvärd bok som jag behövde läsa nu.

Sanning med modifikation var på sätt och vis lite för spretig, men samtidigt bra. Har alldeles precis läst ut den och den sista meningen fick mig att börja gråta, inte för meningen i sig, men för det som göms bakom, som kom fram bara någon sida tidigare och som jag inte kan nämna för det skulle vara en spoiler. Jag blev förvånad över att jag kände så starkt kring det och att min helhetsbild av boken höjdes flera snäpp direkt.

image

Annonser

Att skilja agnarna från vetet

image

Självhjälpslitteratur. Det finns hyllmeter efter hyllmeter av självhjälpsböcker och mycket är skit, men inte allt. Och jag ägnar mig då och då åt att försöka hitta guldkornen. Anna Kåver till exempel, hennes böcker brukar vara bra. Kvalitet. Att hon är legitimerad psykolog och terapeut gör att jag litar på henne att hon kan skriva gör att jag uppskattar att läsa. Att leva ett liv, inte vinna ett krig har jag läst ett par gånger och den har gett mig mycket. Jag är lite osäker på om jag har läst Himmel helvete och allt däremellan tidigare. Lånat hem den har jag gjort, men kom jag mig någonsin för att läsa den?

Inger Edelfeldt vet jag mindre om i det här sammanhanget och inte känner jag till hennes skönlitterära författarskap heller. Det är bara ett bekant namn och därför ger jag även den boken en chans.